och vi utfärdar en varning om att fler kommer :-) går inte att låta bli att fota när man är vid vatten och har barn eller hundar med sig   

Då vill inte Vivi gå i gräset,, gör sina behov som en äkta stadshund :)

Lägger in lite blomster som motvikt till bajskorven <3

Vid fyra på morgonen är det verkligen folktomt- jag och hundarna har hela världen för oss själva- känns det som i alla fall... Plockar blommor och ska se om jag kan få till en krans <3 Vera plockar stenar och de andra betar gräs

Rex är med oss nu då hans familj åkt till Paris på ett bröllop - han är så van nu efter alla år av korta besök hos oss samt nu senaste månaderna som kund på Dianas och min hundrastningsfirma att det verkligen bara är att ta kopplet och gå liksom :) han är en helt ljuvlig hane! Personlighet och åsikter i en tuff tålig kropp och med en mjuk insida <3

det var mängder av spår i sanden, rådjur, älg och eehh några slags fåglar :-) Kristoffers hand är i älgspåret

fint att tänka sig att de strosar runt där när alla människorna är i stan 

jo, lyktan, den klämdes fast under bilen när vi skulle fara hem och fick grävas fram - stackars lilla lykta

Är namnet på denna blomma ifallni frågar Kristoffer, och likt de gäckande mamman jag är så rättar jag honom inte :)

båten skulle upp och så även bryggan, dagen bjöd på perfekt väder och galet lyckliga barn! De minns inte ön då de var så små senast de var här och deras förtjusning visste inga gränser. Mamma BOR vi HÄR? Är detta VÅRAT hus? Och vattnet överallt, det är något helt magiskt med vatten. Allt gick strålande bra i alla fall, många som hjälptes åt och glada miner hos alla :-)

På bilden nedan syns min pappa, Ulf. Det var lite lustigt att visa killarna att detta är deras morfar Ulf. Första gången dom ser honom :-) Hästen intresserade dem mera iof, och sedan pratade de lite om morfar Janne (som är min mammas sambo)

Landet är för mig lite på samma vis som hundarna är nu, dvs man ser alla i en. På ön tänker man på farmor och farfar, på pappa och mamma, på kusiner och övriga släktingar. Döda eller levande så blir dom ändå levande här för mig. Ett sammanhang, en knytpunkt. På samma vis som Vera är en länk till Asta och så som Yoyo, Irma & Vivi kommer vara en länk till Vera den dag hon ej längre finns hos mig

känner att jag redan längtar till våren då vi kan lägga i båten igen :-)

det fanns lite vatten att tömma ur båten :-)

i alla fall utomhus gissar jag - snart dags att ta in våra prydnadsbuskar oxå - frost i morse

och titta vad jag hittade, två bebisbilder. En på en liten pytte Irma och en på en pytte Alexander som somnat i min famn     

och även om jag inser att det i denna hetta nog växer hemma hos er alla så är jag ändå mkt fascinerad över hur små frön kan bli så här stora på så kort tid