Alltid när vi får hem fodertikar tar vi det väldigt lugnt och försiktigt med introducerandet av tiken in i vår egen flock. Stressar aldrig fram något utan tar alltid det säkra före det osäkra. Inte bara är ju tikarna dräktiga när de kommer, fyllda av hormoner och runda om magarna- våra hemmahundar har ju sina löpcyklar samt allmänna mående som påverkar deras dagsform. Det hela får ju inte ske på bekostnad av varken fodertiken eller våra egna hundar förstås. Att kunna höra, lukta och se varandra under den första tiden men utan att oroa sig över att behöva hantera fysiska möten är så vi startar det hela. Sedan går vi över till promenader där fodertiken får börja med att gå med vår Vera, sedan tar vi varvet runt och avslutar efter någon vecka eller två med att introducera Yoyo som sista hunden. Yoyo är den i vår flock som inte anser att nytillskott tillför något av direkt värde för henne :) men efter ett par veckor av vår vanliga rutin brukar denna den första promenaden med Yoyo o fodertiken i regel gå till som så att Yoyo totalt ignorerar den nya figuren :) Mer än så kan man liksom inte hoppas på när det gäller henne :)

När foderikens husse/matte kommer och hälsar på återgår vi till ursprungsläge, dvs separerar vår egen flock från fodertiken under dessa timmar - kanske onödigt att ens förklara men dels vill ju tiken kunna umgås med sin familj på sina egna villkor men oxå så kan irritation uppstå och med mkt folk i omlopp är det lätt att missa små signaler från hundarna - något vi alltså inte riskerar här hemma
Polly plutt går ju gemensamma promenader med i princip hela flocken (Yoyo orkar inte gå så pass långt eller fort därav att hon saknas på bilderna- o valparna är för små)
Hon fungerar fint och uppskattar att få powewalka lite och komma ifrån moderssysslorna en stund

Har en liten mental kamp om ett halvsmarrigt ben

Alltid roligt när mammorna beslutar sig för att de små klarar sig en stund på egen hand och säger att de vill följa med flocken på promenad. Olika från tik till tik när detta inträffar, men i både Vivi o Fionas fall har det varit runt 2v ålder. Upplevelsen är att tikar som inte känner oss och flocken lika väl brukar vänta längre med att deltaga i aktiviteter utanför valplådan. Viktigaste är som vanligt att känna av och låta saker ske på mammans villkor.
Nu renderade promenaden i att Fiona även behövde badas, iof inte helt fel med tanke på att hon får besök hela dagen :)
Ha en härlig söndag allihopa! Och jo ang kennelträffen - vi hann inte maila till alla i fredags men ikväll skall ni som inte fått PM få det är tanken

Och detta till vår stora glädje skall meddelas :)
Vi vet att många tycker att det inte verkar vara någon hejd på oss just nu här i Garpenborgen och det får man förstås tycka. Men vi vill poängtera att alla kullar är galet noga planerade och att vi har otroligt bra tikar som är i lämplig ålder för att debutera i avel just nu. Att vi dessutom har massor av fantastiska spekulanter på kö gör ju inte saken sämre.

Men visst, uppoffringar krävs, Matthias jobbar typ dygnet runt för att jag skall kunna sköta alla bebisar o vuxna hundar, och några sociala aktiviteter som inte är hundorienterade finns det inte plats för :) barnen är som tur är, än så länge, lika glada i hundar som vi och tycks aldrig kunna få nog *ler* Vaddå aktiviteter liksom? De får istället vara med på valpningar och veterinärbesök och de ger oerhört mycket kärlek till hundarna och tvärtom förstås <3

Inatt föddes vår B2 kull - föräldrarna är som oxå kan ses under planerade parningar: RLD N Garpenborg's Riola "Fiona" & Garpenborg's Oskattbare Nils
Valpningen gick i raketfart och sex ljuvliga karameller föddes inom loppet av bara ett par timmar. Fem tikar och en hane (kanske en Balthasar?) i blandade färger.

Kristoffer höll sig vaken till födseln av de första två tikarna och hjälpte mig skriva upp vikter och födelsetider. Fick tårar i ögonen, ska visa er hans anteckningar, men så är jag väldigt blödig. Han skrev "kanske en mattebok" för han tyckte det kändes så när han skulle skriva gram och klockslag :)
Alexander sov, febervarm, precis brevid lådan <3
Sedan vid midnatt kom Matthias och Kalle hem från deras resa i Rumänien. Den var strapatsfylld med inställda flyg och elaka bolag som vägrade flyga just Staffar, men men hemma är de nu och med Championat för både Kalle, Vera & Vivi! (De två sistnämnde plockade sina redan i somras men då hann de inte hämtas ut) Kalle tog dessutom titeln Rumänsk Vinnare 2016

Ja för att sammanfatta - vi är trötta, hyfsat fattiga i ett nästan organiserat kaos men helt otroligt stolta och lyckliga

men vi tycker att dessa två är så söta ihop så man nästan tuppar av! Hur ska då inte deras bebisar bli?   

CH Garpenborg's Oskadis "Vivi" & RLD N Dinah-Mite Nova "Greta"

Som vi fått från Diana <3

söta Lussan far hem idag- men vi får ju, om allt går vägen, träffa henne snart igen :)